
DALINFOTO

Krönika
Simon Dalin
Uppmärksamma kidsen i mediebranschen!
Jag undrar hur det hade sett ut om Lars Lagerbäck hade varit världens mest välbetalda fotbollsspelare bara för att han är gammal och rutinerad. kanske det som är lösningen på Sveriges svacka. Men fotbollsvärlden fungerar inte på samma sätt som mediebranschen. Utan tvärt om. Man värdesätter unga fräscha spelare, man skickar ut personal för att leta efter dessa eftertraktade talanger. Men vem letar efter nytt blod i mediebranschen? Vem letar efter en ung fotograf när dem redan har en 95 åring som var med och uppfann den första kameran i rymden, och har mer erfarenhet än fisken i vattnet? Vem letar efter en ung journalist när dem har redan har journalisten som är utnämnd Pulitzerprisvinnare 15 år i rad?
Tänk dig själv att du står och väljer film i den enorma dramahyllan på Hemmakväll en kall fredagseftermiddag. Man är riktigt sugen på att se en riktigt bra rulle som man kan koppla av till, man vill ha ett mästerverk. Du står och väger mellan Wim Wenders nyaste film med 700 solar, och en svenskproducerad B-film gjord av en 24 åring vid namn Emil. Vad väljer du? Att få sitt namn uppmärksammat är inte så lätt när det fungerar på detta viset.
Företagen tänker antagligen lite på samma sätt. De har någon de kan lita på, någon som vet vad han gör, och då är dem försäkrade ett bra resultat. ”Varför ska vi då ta in näsvisa, otrevliga ynglingar som inte gör ett bra jobb?” Man kan inte klandra dem för att dom vill ha ett bra resultat, men jag tycker det är tråkigt att det är såhär det fungerar. Det är klart det finns fotografer, filmare, journalister som gärna tar emot praktikanter och vill lära ut, och det är väldigt lärorikt att få komma ut och se hur det fungerar på en arbetsplats, men hjälper det verkligen eleven att ta sig in i branschen? Man har skapat en kontakt, och kontakter är precis vad man letar efter när man är längst ner i mediebranschens näringskedja, vilket man alltid är när man är ny. Precis som inom alla yrken.
Se bara på musikbranschen. En världskänd musikproducent hittar en 16 åring med ett extremt hippt sound, som är just vad ungdomar vill ha i dagsläget, och tjänar miljoner. Varför vill man inte ha unga fotografer som har full koll på dagens bildspråk, har musarm efter allt nötande i de nyaste bildredigeringsprogrammen, och vet allt om dagens teknik. Eller unga journalister som vet exakt vad ungdomar är intresserade av att läsa, och även är tekniskt duktiga. De unga kanske till och med kan lära ut ny teknik till de äldre. Fotografer som gått från att använda analoga kameror till det digitala som är överlägset idag, måste ju lärt sig det någonstans. Varför utnyttjar man inte ungdomars entusiasm och nyfikenhet. Istället för att se dem som okunniga grottmänniskor utan social förmåga. Så ska det krävas en fotbollsturnering på redaktionen för att få cheferna att inse att ”Ung och dum” inte alltid går att använda?
Det handlar om en tröskel, en tröskel som måste passeras om man ska kunna jobba i mediebranschen. För att komma över den tror jag inte bara det e skicklighet som krävs. Man måste nog vara väldigt social, inte vara rädd för att prata och samarbeta. Man måste nog även ha stark medvind. Att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Och möta rätt folk, när dom är på rätt humör tror jag kan betyda väldigt mycket för att ta sig in i branschen.
Så titta en extra gång på den unga killen, med de modernaste illustrationerna. Tatueringar över kroppen, och piercingar i hela ansiktet. Istället för att bara anställa gamla Bengt med kulmagen som alltid gör ett godkänt jobb! Våga chansa!










